madelenejaansson

En del man har sällskap med på livets stig
måste man ibland låta gå på andra nya stigar. Man tackar för sällskapet och tar avsked
En del av dom önskar man skulle komma fram till en fin solig glänta och en del önskar man fan skulle bli uppätna av björnar

Jag somnade på ett kvick när jag kom hem, som om jag vore ett treårigt barn som sprungit maratonlopp.
Jag hade körning klockan sju idag vilket bidrog med att jag var tvungen att gå upp 05.00 imorse, inge frukost där och inge lektionern är man kommer till skolan, så då åkte jag och Ida till China town och smällde i oss buffé :-)
Igår hade vi myselipys vid piren och åkte även bil läänge, vi skrattade och åkte så mycket så vi fick huvudvärk :)

Jag ska alldeles strax bege mig mot personalmöte, skönt med en prommenad i det härliga vädret iallafall.
Nu är det inte alls lång tid kvar, tiden bara springer iväg och jag vet inte om jag ska tycka det är positivt eller negativt, jobbigt när kroppen tar stryk pga allt men ändå vill jag att allt ska gå fort fort, så det blir klart någongång. Att stå och trampa är inget jag vill :)

Gammal go bild