två dagar som jag skulle vilja dela upp på fleeeera dagar
Vi börjar med att bocka av gårdagen vilket var en katastrof dag!! Jag vaknade med rejäl magvärk så jag passade på att klicka av alarmet och fick vagga mig själv till sömns igen. Jag var duktigt och ringde en gammal praktik plats och fråga hur jag skulle gå till vägar för att ansöka om sommarjobb, så det känns jätte bra och nu är det bara att hålla tummarna. och även tårna. Jag åt två apelsiner (vilket jag blivit helt beroende utav) och så fick jag syn på att min kusin Mikael skulle promenera upp på stan då hakade jag på för att ta mig ner till gymmet (var även och simma dagen innan med cissi, vi är duktig vi) väl nere på gymmet köttade jag samtidigt som jag fick andast tungt då magen kom igång igen. Jag är påväg ut ifrån gymmet, vad ser jag då? plånkan har jag tappat! Ja plånboken. Och hur jädra typiskt är inte det då?! Letade som en galen apa i en bur där nere efter den. och mer behövs inte sägas. hua ligamej! Jag hittade den tillslut tack vare en snäll personal :) Jag som har såå mycket värde i min plånbok, ja jag har nog fasiken allting i den där svarta stora dumheten som springer iväg ifrån mig bara sådär, för jag skulle ju aldrig gå ifrån min plånbok.. nej nej :)
Jag kommer hem, helt jädra slut och skulle plocka ner en blomma min snälla mamma "så fint hängt upp i mitt fönster" - vilket jag inte gillade ett dugg. hennes stil. inte min. Så jag tog fram stegen och skulle plocka ner den och såklart ringer min tlfn då, samtidigt som jag försöker ta ner den och svara hamna allting på golvet. (Jag trodde jag skulle få ett psykbryt där alltså) Då var det min lärare som frågade om tröjstorlek för ambassadören och jag kopplade aldrig när hon sa sitt namn, jag lät bara trevlig tillbaka och försökte i några sekunder komma på vem sjutton är hon?! Så stressad var jag !!!
Tillslut kom mamma hem och vi gick iväg och åt lite kiosk mat, det behövdes komma ut lite efter min dag ♥
Men vem sa att den här dagen skulle bli bättre? ååånej. Drog världens vurpa när en traktor så snällt stannade i uppförsbacke åt mig och Cecilia. PLUMS och så satt jag där. Och jag satt. Och jag satt. Sen började jag gapskratta. Det gjorde så fruktansvärt ont då både armbåge, höft, och knäskål fick ta stryk med blod och framför allt mina jeans som det gick hål i! Så dessa två olycksdrabbade dagar har varit samtidigt roliga men har även tagit så mycket energi ifrån mig.... åå..
& Jag berättade även för Lina igår om min förfärliga dag och jag trodde hon skulle skratta och att vi skulle famsla och driva tillsammans och det, ja men ni vet? Men... jag fick världens underbaraste svar. GUD vad hon är fin min vän. Vi skrev även tillsammans att vi behöver aldrig fjanta eller fjäska för varandra, (och jag har fler sådana vänner också, och ni vet absolut vilka ni är!!) Vi tar tiden som den kommer, vi vet alltid vart vi har varandra. Vi är äkta. Vi är sånna som alltid står kvar. Och sånna som vi kommer blicka tillbaka på när vi är 65år och komma ihåg våra minnen. På tal om det, vi pratade om gamla kyrk minnen ♥♥ lär hjärta det litegranna, för dom var helt perfekta, precis som dom ska vara men lite bättre. Vi hade så kul även om vi inte märkte allt detta då. Vi kan verkligen skratta åt oss själva nu, hur vi betedde oss på både gott och ont. Och hur vi pressade varandra och hur vi tvingade varandra till saker men samtidigt hur vi kom på allt underbart.
"du och jag i vått och torrt, som vi har sagt sen gårdstomtarna förde oss in på samma väg för tusen år sen. vägen som vi har följt sen dess, och följer än idag." Precis som du skrev lina.
Jag bara behövde få skriva av mig lite. Puss och kram.
Jag kommer hem, helt jädra slut och skulle plocka ner en blomma min snälla mamma "så fint hängt upp i mitt fönster" - vilket jag inte gillade ett dugg. hennes stil. inte min. Så jag tog fram stegen och skulle plocka ner den och såklart ringer min tlfn då, samtidigt som jag försöker ta ner den och svara hamna allting på golvet. (Jag trodde jag skulle få ett psykbryt där alltså) Då var det min lärare som frågade om tröjstorlek för ambassadören och jag kopplade aldrig när hon sa sitt namn, jag lät bara trevlig tillbaka och försökte i några sekunder komma på vem sjutton är hon?! Så stressad var jag !!!
Tillslut kom mamma hem och vi gick iväg och åt lite kiosk mat, det behövdes komma ut lite efter min dag ♥
Men vem sa att den här dagen skulle bli bättre? ååånej. Drog världens vurpa när en traktor så snällt stannade i uppförsbacke åt mig och Cecilia. PLUMS och så satt jag där. Och jag satt. Och jag satt. Sen började jag gapskratta. Det gjorde så fruktansvärt ont då både armbåge, höft, och knäskål fick ta stryk med blod och framför allt mina jeans som det gick hål i! Så dessa två olycksdrabbade dagar har varit samtidigt roliga men har även tagit så mycket energi ifrån mig.... åå..
& Jag berättade även för Lina igår om min förfärliga dag och jag trodde hon skulle skratta och att vi skulle famsla och driva tillsammans och det, ja men ni vet? Men... jag fick världens underbaraste svar. GUD vad hon är fin min vän. Vi skrev även tillsammans att vi behöver aldrig fjanta eller fjäska för varandra, (och jag har fler sådana vänner också, och ni vet absolut vilka ni är!!) Vi tar tiden som den kommer, vi vet alltid vart vi har varandra. Vi är äkta. Vi är sånna som alltid står kvar. Och sånna som vi kommer blicka tillbaka på när vi är 65år och komma ihåg våra minnen. På tal om det, vi pratade om gamla kyrk minnen ♥♥ lär hjärta det litegranna, för dom var helt perfekta, precis som dom ska vara men lite bättre. Vi hade så kul även om vi inte märkte allt detta då. Vi kan verkligen skratta åt oss själva nu, hur vi betedde oss på både gott och ont. Och hur vi pressade varandra och hur vi tvingade varandra till saker men samtidigt hur vi kom på allt underbart.
"du och jag i vått och torrt, som vi har sagt sen gårdstomtarna förde oss in på samma väg för tusen år sen. vägen som vi har följt sen dess, och följer än idag." Precis som du skrev lina.
Jag bara behövde få skriva av mig lite. Puss och kram.
Kommentarer
Trackback
