två dagar som jag skulle vilja dela upp på fleeeera dagar
Vi börjar med att bocka av gårdagen vilket var en katastrof dag!! Jag vaknade med rejäl magvärk så jag passade på att klicka av alarmet och fick vagga mig själv till sömns igen. Jag var duktigt och ringde en gammal praktik plats och fråga hur jag skulle gå till vägar för att ansöka om sommarjobb, så det känns jätte bra och nu är det bara att hålla tummarna. och även tårna. Jag åt två apelsiner (vilket jag blivit helt beroende utav) och så fick jag syn på att min kusin Mikael skulle promenera upp på stan då hakade jag på för att ta mig ner till gymmet (var även och simma dagen innan med cissi, vi är duktig vi) väl nere på gymmet köttade jag samtidigt som jag fick andast tungt då magen kom igång igen. Jag är påväg ut ifrån gymmet, vad ser jag då? plånkan har jag tappat! Ja plånboken. Och hur jädra typiskt är inte det då?! Letade som en galen apa i en bur där nere efter den. och mer behövs inte sägas. hua ligamej! Jag hittade den tillslut tack vare en snäll personal :) Jag som har såå mycket värde i min plånbok, ja jag har nog fasiken allting i den där svarta stora dumheten som springer iväg ifrån mig bara sådär, för jag skulle ju aldrig gå ifrån min plånbok.. nej nej :)
Jag kommer hem, helt jädra slut och skulle plocka ner en blomma min snälla mamma "så fint hängt upp i mitt fönster" - vilket jag inte gillade ett dugg. hennes stil. inte min. Så jag tog fram stegen och skulle plocka ner den och såklart ringer min tlfn då, samtidigt som jag försöker ta ner den och svara hamna allting på golvet. (Jag trodde jag skulle få ett psykbryt där alltså) Då var det min lärare som frågade om tröjstorlek för ambassadören och jag kopplade aldrig när hon sa sitt namn, jag lät bara trevlig tillbaka och försökte i några sekunder komma på vem sjutton är hon?! Så stressad var jag !!!
Tillslut kom mamma hem och vi gick iväg och åt lite kiosk mat, det behövdes komma ut lite efter min dag ♥
Men vem sa att den här dagen skulle bli bättre? ååånej. Drog världens vurpa när en traktor så snällt stannade i uppförsbacke åt mig och Cecilia. PLUMS och så satt jag där. Och jag satt. Och jag satt. Sen började jag gapskratta. Det gjorde så fruktansvärt ont då både armbåge, höft, och knäskål fick ta stryk med blod och framför allt mina jeans som det gick hål i! Så dessa två olycksdrabbade dagar har varit samtidigt roliga men har även tagit så mycket energi ifrån mig.... åå..
& Jag berättade även för Lina igår om min förfärliga dag och jag trodde hon skulle skratta och att vi skulle famsla och driva tillsammans och det, ja men ni vet? Men... jag fick världens underbaraste svar. GUD vad hon är fin min vän. Vi skrev även tillsammans att vi behöver aldrig fjanta eller fjäska för varandra, (och jag har fler sådana vänner också, och ni vet absolut vilka ni är!!) Vi tar tiden som den kommer, vi vet alltid vart vi har varandra. Vi är äkta. Vi är sånna som alltid står kvar. Och sånna som vi kommer blicka tillbaka på när vi är 65år och komma ihåg våra minnen. På tal om det, vi pratade om gamla kyrk minnen ♥♥ lär hjärta det litegranna, för dom var helt perfekta, precis som dom ska vara men lite bättre. Vi hade så kul även om vi inte märkte allt detta då. Vi kan verkligen skratta åt oss själva nu, hur vi betedde oss på både gott och ont. Och hur vi pressade varandra och hur vi tvingade varandra till saker men samtidigt hur vi kom på allt underbart.
"du och jag i vått och torrt, som vi har sagt sen gårdstomtarna förde oss in på samma väg för tusen år sen. vägen som vi har följt sen dess, och följer än idag." Precis som du skrev lina.
Jag bara behövde få skriva av mig lite. Puss och kram.
Jag kommer hem, helt jädra slut och skulle plocka ner en blomma min snälla mamma "så fint hängt upp i mitt fönster" - vilket jag inte gillade ett dugg. hennes stil. inte min. Så jag tog fram stegen och skulle plocka ner den och såklart ringer min tlfn då, samtidigt som jag försöker ta ner den och svara hamna allting på golvet. (Jag trodde jag skulle få ett psykbryt där alltså) Då var det min lärare som frågade om tröjstorlek för ambassadören och jag kopplade aldrig när hon sa sitt namn, jag lät bara trevlig tillbaka och försökte i några sekunder komma på vem sjutton är hon?! Så stressad var jag !!!
Tillslut kom mamma hem och vi gick iväg och åt lite kiosk mat, det behövdes komma ut lite efter min dag ♥
Men vem sa att den här dagen skulle bli bättre? ååånej. Drog världens vurpa när en traktor så snällt stannade i uppförsbacke åt mig och Cecilia. PLUMS och så satt jag där. Och jag satt. Och jag satt. Sen började jag gapskratta. Det gjorde så fruktansvärt ont då både armbåge, höft, och knäskål fick ta stryk med blod och framför allt mina jeans som det gick hål i! Så dessa två olycksdrabbade dagar har varit samtidigt roliga men har även tagit så mycket energi ifrån mig.... åå..
& Jag berättade även för Lina igår om min förfärliga dag och jag trodde hon skulle skratta och att vi skulle famsla och driva tillsammans och det, ja men ni vet? Men... jag fick världens underbaraste svar. GUD vad hon är fin min vän. Vi skrev även tillsammans att vi behöver aldrig fjanta eller fjäska för varandra, (och jag har fler sådana vänner också, och ni vet absolut vilka ni är!!) Vi tar tiden som den kommer, vi vet alltid vart vi har varandra. Vi är äkta. Vi är sånna som alltid står kvar. Och sånna som vi kommer blicka tillbaka på när vi är 65år och komma ihåg våra minnen. På tal om det, vi pratade om gamla kyrk minnen ♥♥ lär hjärta det litegranna, för dom var helt perfekta, precis som dom ska vara men lite bättre. Vi hade så kul även om vi inte märkte allt detta då. Vi kan verkligen skratta åt oss själva nu, hur vi betedde oss på både gott och ont. Och hur vi pressade varandra och hur vi tvingade varandra till saker men samtidigt hur vi kom på allt underbart.
"du och jag i vått och torrt, som vi har sagt sen gårdstomtarna förde oss in på samma väg för tusen år sen. vägen som vi har följt sen dess, och följer än idag." Precis som du skrev lina.
Jag bara behövde få skriva av mig lite. Puss och kram.
Mr.know it all
Jag blev bjuden på mat utav min äldsta kusin Mikael idag,
så det var bara för mig att springa in i porten bredvid och invänta lite mat.
Tack så mycket, då slapp jag göra mat själv idag eller slänga in en tacopaj i micron.
Jag har planerat att jag ska in hos mormor idag också, blir lagomt där vid 4-5 tiden då
finns det eftermiddags fika så då slipper jag knapra på en apelsin idag igen,
men mums vad gott det men aj vad sura.
Jag har även saknat mina vänner, så det ska bli skönt att få träffa er imorgon.
Ska även bli skönt med lite skola och regelbunda tider då saker och ting sker.
Har ju i princip hälften kvar och det är ett och ett halvt år. knappt
blir full rulle nästa termin. FYFAN VAD GÖTT!
Jag känner för att baka, kanske baka äppelpaj?
Men känns lite onödigt att baka enbart åt en person.
men gott.
Tänk vad bra allting känns när man ska göra något ÅT en annan person,
mat, hemmakvällar, ordna nå partaj, presenter, name it. Vad som helst.
Fast så är ju inte alla, dom har man ju mött och även bojkottat.
Nu menar jag inte sådana personer "som tar sig själv i förstahand på gott" för deras skull.
Utan själviska egotrippade individer som enbart går ut för att trampa andra på fötterna.
Men jag har tänkt på att om jag skulle klara av att slänga iväg allting jag har i mina händer, allting jag trippar på tårna för, allting jag analyserar för att folk ska gå ihop, för att jag ska fixa, undra vad jag skulle göra då?
Är man van att hela tiden vara konstant orolig över nära och kära för att dom väljer dumma vägar, för att dom hamnar i knasiga situationer som kan påverka deras liv. Men ändå, jag kan ju inte göra något åt det. Jag är ju bara orolig. Så då borde jag väl egentligen kunna sluta ägna såå mycket tid på det? Nä vad jag svablar nu.
Kanske någon förstår mig.
Jag ska iallafall ut och köra lite bil nu med mammas pojkvän, vilket vi även gjorde igår kväll.
Det är bara tre månader kvar mer eller mindre, jag kan inte fatta det. Äntligen. Om tre månader öppnar så många nya dörrar för mig.
Förövrigt så är allting bra, jag älskar och jag älskas.
så det var bara för mig att springa in i porten bredvid och invänta lite mat.
Tack så mycket, då slapp jag göra mat själv idag eller slänga in en tacopaj i micron.
Jag har planerat att jag ska in hos mormor idag också, blir lagomt där vid 4-5 tiden då
finns det eftermiddags fika så då slipper jag knapra på en apelsin idag igen,
men mums vad gott det men aj vad sura.
Jag har även saknat mina vänner, så det ska bli skönt att få träffa er imorgon.
Ska även bli skönt med lite skola och regelbunda tider då saker och ting sker.
Har ju i princip hälften kvar och det är ett och ett halvt år. knappt
blir full rulle nästa termin. FYFAN VAD GÖTT!
Jag känner för att baka, kanske baka äppelpaj?
Men känns lite onödigt att baka enbart åt en person.
men gott.
Tänk vad bra allting känns när man ska göra något ÅT en annan person,
mat, hemmakvällar, ordna nå partaj, presenter, name it. Vad som helst.
Fast så är ju inte alla, dom har man ju mött och även bojkottat.
Nu menar jag inte sådana personer "som tar sig själv i förstahand på gott" för deras skull.
Utan själviska egotrippade individer som enbart går ut för att trampa andra på fötterna.
Men jag har tänkt på att om jag skulle klara av att slänga iväg allting jag har i mina händer, allting jag trippar på tårna för, allting jag analyserar för att folk ska gå ihop, för att jag ska fixa, undra vad jag skulle göra då?
Är man van att hela tiden vara konstant orolig över nära och kära för att dom väljer dumma vägar, för att dom hamnar i knasiga situationer som kan påverka deras liv. Men ändå, jag kan ju inte göra något åt det. Jag är ju bara orolig. Så då borde jag väl egentligen kunna sluta ägna såå mycket tid på det? Nä vad jag svablar nu.
Kanske någon förstår mig.
Jag ska iallafall ut och köra lite bil nu med mammas pojkvän, vilket vi även gjorde igår kväll.
Det är bara tre månader kvar mer eller mindre, jag kan inte fatta det. Äntligen. Om tre månader öppnar så många nya dörrar för mig.
Förövrigt så är allting bra, jag älskar och jag älskas.
What doesn't kill you makes you stronger
Hallojsan!
Min näst sista lediga dag på jullovet har jag tillägnat till att dragit mig extra länge under täcket och jag har hunnit med ett långt avslappnat bad och även dansat runt som min alldeles egna negergudinna till good music.
Vi fick även besök av min farbror ifrån Schweiz i ett par dagar, vi hängde på bio och vi köpte smycken. Tack o Tack det är väl allt något jag älskar att både få och köpa! och vi hade också alla dessa fikastunder hemma hos fammo tillsammans.
I min musikstund här på morgonkvisten (eller ja klockan är ju två) så har jag kommit på att om jag fick kombinera mig ifrån två kändisar skulle det absolut vara beyoncé och shakira LÄTT! Finns det några mer kvinnliga kvinnor än dessa två? skulle inte tro det! Där är det inte bara ben och pinne inte.. och vilka röster.. Nästan som mig ;-) he he
Jag låg även med körkortsboken i famnen såpass länge igår att jag hann bli så trött att jag snorkla till ett par gånger med den i handen så jag lade ifrån mig boken - blev stirr pigg. Så jag låg och vände mig om och om igen oräkneliga gånger inatt ifall det skulle intressera någon :-) Jag vet faktiskt inte varför jag fortfarande uppdaterar.. haha ibland tänker jag att det där, just det där skulle jag behöva skriva av mig, fast jag gör det aldrig. Jag är nog lite mer av en pratmänniska, så mycket jag bablar både med eller utan lyssnare.
Nu vankas det strax mat. Ha det bra allihopa.
Min näst sista lediga dag på jullovet har jag tillägnat till att dragit mig extra länge under täcket och jag har hunnit med ett långt avslappnat bad och även dansat runt som min alldeles egna negergudinna till good music.
Vi fick även besök av min farbror ifrån Schweiz i ett par dagar, vi hängde på bio och vi köpte smycken. Tack o Tack det är väl allt något jag älskar att både få och köpa! och vi hade också alla dessa fikastunder hemma hos fammo tillsammans.
I min musikstund här på morgonkvisten (eller ja klockan är ju två) så har jag kommit på att om jag fick kombinera mig ifrån två kändisar skulle det absolut vara beyoncé och shakira LÄTT! Finns det några mer kvinnliga kvinnor än dessa två? skulle inte tro det! Där är det inte bara ben och pinne inte.. och vilka röster.. Nästan som mig ;-) he he
Jag låg även med körkortsboken i famnen såpass länge igår att jag hann bli så trött att jag snorkla till ett par gånger med den i handen så jag lade ifrån mig boken - blev stirr pigg. Så jag låg och vände mig om och om igen oräkneliga gånger inatt ifall det skulle intressera någon :-) Jag vet faktiskt inte varför jag fortfarande uppdaterar.. haha ibland tänker jag att det där, just det där skulle jag behöva skriva av mig, fast jag gör det aldrig. Jag är nog lite mer av en pratmänniska, så mycket jag bablar både med eller utan lyssnare.
Nu vankas det strax mat. Ha det bra allihopa.
