inget knäcker en lika lätt som
att kolla på när barn mår dåligt, jag kollade på cancersjuka barn igår på tv. Och chicken som jag som vägrar se på efterlyst och se på bäck on my own så kände jag efter en kvart på programmet: shit, jag kommer inte somna lätt ikväll. Både jag och mamma satt i ett varsitt hörn av soffan och vi undvek att kolla på varandra efter att hon försökte nå mig med ögonen och sa: Visst är det sorgligt?.... Blir du ledsen? Jag rev i som hastigast & svarade kort. Klart jag blev! Klart vi både blev, jag ville bara hoppa in i tvrutan och önska att jag kunde säga till barnen att det kommer bli bättre. En dog. Och jag blev chockad av hur några av de nära kunde hantera det någolunda bra framför tv, men när verkligheten smäller till framför en så brukar vi människor ofta ha sett det värsta framför oss? Tänkt om och hur och varför och vad man gör då.
Jag kan själv säga att ibland nu för tiden ..okej, ofta låter som att ja drar upp depp-talk. Men det är sånt jag tycker är viktigt och som jag har lätt att skriva om för jag vill så hemskt gärna hjälpa andra och jag känner verkligen att jag känner hur jag brinner för rättvisa (fast vi kanske inte direkt lever i det i samhället, men de är en annan sak)och jag sitter inte å skriver om alla kläder jag inhandlar varje vecka eller tar kort på alla mina måltider, eller tar alla dessa "hej ny bild på mig igen"(tro mig, jag har försökt men nej kameran älskar inte mig alla dagar, och inte jag den för den delen) eller rå klagar på andra människor, anorexia människor till överviktiga. För det intresserar inte mig ett dugg! Så det är bara att läsa eller gå vidare :) okeeeey... jag kanske borde skaffa mig en dagbok istället och skratta åt det om 40år. :)
Imorgon är det två lektioner praktisk marknadsföring & info o layout B :D
Jag kan själv säga att ibland nu för tiden ..okej, ofta låter som att ja drar upp depp-talk. Men det är sånt jag tycker är viktigt och som jag har lätt att skriva om för jag vill så hemskt gärna hjälpa andra och jag känner verkligen att jag känner hur jag brinner för rättvisa (fast vi kanske inte direkt lever i det i samhället, men de är en annan sak)och jag sitter inte å skriver om alla kläder jag inhandlar varje vecka eller tar kort på alla mina måltider, eller tar alla dessa "hej ny bild på mig igen"(tro mig, jag har försökt men nej kameran älskar inte mig alla dagar, och inte jag den för den delen) eller rå klagar på andra människor, anorexia människor till överviktiga. För det intresserar inte mig ett dugg! Så det är bara att läsa eller gå vidare :) okeeeey... jag kanske borde skaffa mig en dagbok istället och skratta åt det om 40år. :)
Imorgon är det två lektioner praktisk marknadsföring & info o layout B :D
Kommentarer
Trackback