Dag nio och tio

9. Min tro är att alla kan, vad det än gäller så kan ALLA. Nu menar jag realistiska saker. Jag hör så mycket varje dag, som jag tycker är ren skitsnack "den är för svag, den pallar inte trycket," Ja bara negativa saker om andra, alla gör precis vad dom vill. Ingen kan säga si eller så för ingen vet vad h-n's mål va eller hur mycket den har kämpat. Man ska inte dömma grisen efter säcken. Vad det än handlar om så är det bara att gå in i sig själv och tänka vad ska jag göra? Och när du väl kommit på vad just du ska göra åt saken så kan det inte bli mer än rätt om du är nöjd med valet. Stå upp för den du är, och över vad dina åsikter är. Det är vägen till att bli lycklig.

10. Idag har jag på mig min nya stickad röda tröja/tunika, vitt linne under och svarta leggings. Sen ska jag dra på mig mina skor som går till knäskålarna. Som pricket över i:et blev det lockigt hår idag. Simpelt.


Jag somnade vid 1 någongång inatt. Jag pratade lite med mamma om saker och ting när jag kom hem och bollade tankarna i luften fram och tillbaka. Det mesta går in i varandra, allt går ihop. Så det blir som en total soppa tillslut. Jag blev inge klokare bara för jag har tänkt så länge, så mycket så jag vet knappt ut eller in längre. Har vridit allt åt alla fyra håll men allt ser likadant ut ändå. Jag är så förvirrad. SÅ TRÖTT. Bara jag får mig lite sömn så blir allt bra. Ungefär som att jag borde ta och gå in i mig själv och komma på vad jag ska göra åt saken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0